Att man aldrig lär sig!

Nu har jag nästan slut på snus igen. Jag hade visst fått för mig att jag hade ganska många dosor kvar. Men sen i helgen upptäckte jag att så var visst inte fallet. Så i lördags beställde jag ett par stockar. Problemet med att beställa på helgen är ju att det tar så himla lång tid innnan det kommer fram.
Således: en full dosa + en dosa med 3 snusar + beräknad ankomst av beställt snus 3 mars = hej nikotintuggummi och humörsvängningar.

Man kan ju tycka att när man har bott utomlands i 7 år, eller vad det nu år, sa borde man ha lärt sig att beställa sitt snus i god tid. Inte jag dock, det här händer mig nästan varje gång.
Jag kanske har utvecklat nåt nytt sorts beroende? Den där underbara känslan när man äntligen får lägga in en snus efter ett par dagar av abstinensbesvär, rationering och nikotintuggumin (varav de starkaste är endast 4mg). Det är ju nästan som nån slags extremsport.
I think I'm on to something!

Språkpolisen igen

"Situationstecken" - no such thing.
Citationstecken däremot, de är helt ok.

En annan pet hate:
Läka/läcka
Ett sår läker. Eller ett brutet ben.
Din mugg/sko/kastrull läker inte. Den läcker.

Vissa uttryck verkar liksom slå rot i språket och bli helt normala att använda, även fast de är fel. Alltså inte så att man stöter på någon då och då som säger fel utan man måste rätta var och varannan person man pratar med. Och det gör jag. Rättar alltså. Annars lär sig ju folk inte.

End of lesson! :)

Åh herre gud, vad har du gjort?

Det var sms:et jag fick som svar från mamma efter att jag skickat den här bilden till henne. Det är en så kallad scaffold piercing (eller industrial om man bor i usa men det gör ju inte jag). Vad den heter på svenska har jag ingen aning om men en scaffold är iallafall en sån där byggnadsställning man her på utsidan av hus.
Nu kommer det låta som att jag tycker synd om mig själv här och det vill ja säga att det gör jag inte, det är ju faktiskt självförvållat. Men aj vad ont det gör alltså! Jag hade inte räknat med den här bultande smärtan i hela örat som tydligen kommer hålla i sig i några veckor minst. Eller att jag inte kommer få sova nästan nåt alls på lika länge eftersom även om jag nu skulle vilja så är det inte rekommenderat att sova på den sidan man tagit hål i. Och för mig är alltså det höger, den sidan jag alltid sover på. Inte visste jag att det var så svårt att sova på "fel" sida! Om jag nu skulle få för mej att live on the edge o försöka ändå skulle jag nog inte få nån mer sömn, så fort något kommer ens i närheten av höger öra så känns det som hela halva huvvet står i brand, en till sak jag inte räknat med. Idag t.ex ringde det o jag lyfte i vanlig ordning telefonen till högra örat. Det första jag således sa (halvskrek) till personen på andra sidan var aj! följt av hello och snabbt som attan wait så jag kunde byta till andra sidan. Sen var jag tvungen att ta lite värktabletter.
The trials and tribulations va?!
Och nu har jag visst gått och blivit förkyld igen, till på köpet. Men det tänker jag visst tycka synd om mig själv för!
Alltså to recap: Boo hoo.

Published with Blogger-droid v1.6.4